Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Storstrejkåret 1909 - Allmänna anmärkningar om läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lockouter, varmed arbetsgivarne allt oftare besvarade strejkerna, gjorde det
oundgängligt, att även dess råd måste alltmera beaktas. Vidare, när speciellt
Arbetsgifvareföreningen konsekvent tillämpade taktiken att samla serier av
småkonflikter och göra dem förenade till anledning för masslockout — det
var härom uttrycket »von Sydows buketter» utformades — blev det
självfallet, att arbetarnes institution för lockoutförsäkring måste betraktas som
direkt intresserad part. Vid de stora lockoutfarorna nyåret 1907, juli 1908 och
november s. å. hade också Landsorganisationens representanter tagit plats vid
förhandlingsbordet sida vid sida med de särskilda fackförbundens män. De
hade jämväl då, när preliminära avtal träffats, satt in all kraft för att få
dem av fackorganisationerna godkända. Att de därvidlag som regel lyckats,
stärkte visserligen deras ställning men gav också anledning till åtskilligt
tad-lande eftertal. Emellertid hade sålunda utan hemul i gällande föreskrifter
åvägabragts en faktisk centralisering av arbetarrörelsens ledning.
Huru denna oklarhet kändes mindre tillfredsställande för ansvarsmedvetna
inom arbetarrörelsens ledning, synes därav, att bland förslag, som ingåvos till
Landsorganisationens till augusti 1909 inkallade kongress, märktes en lång rad
yrkanden, åsyftande väsentlig omläggning av hela organisationen; särskilt
yrkade man de dittillsvarande fackförbundens omvandling till rena
industriförbund, och samtidigt förordades »att L. O. med sin nuvarande karaktär av
försvarsorganisation skall förändras till att bliva även en anfallsorganisation, d. v. s.
att L. O. skall påtaga sig att svara för alla strider av vad slag de vara må» (cit.
ur Industria, 1909, s. 348). Då kongressen på grund av storstrejkens utbrott
uppsköts till hösten s. å., kommo dessa och liknande förslag ej under behandling
före den stora kampen. Emellertid angåvo de tydligt nog behovet av
maktkoncentration, och när stridens allvarliga stund kom, fann sig landssekretariatet
genom händelsernas egen tyngd nödgat att taga i sina händer en hart när
diktatorisk myndighet, fastän denna alltjämt saknade formell rättsgrund.
På arbetsgivarsidan hade tidigare rått ännu grundligare desorganisation än i
arbetarlägret, men genom utvecklingen fr. o. m. år 1902 hade detta väsentligen
ändrats. Därigenom hade å detta håll vunnits ett fastare grepp på de
förekommande stridsfrågorna, och det hade visat sig möjligt att i ett stort antal fall
komma till acceptabla uppgörelser utan öppen konflikt eller ens konflikthot.
Den sammanfattning, som här förut lämnats av resultaten från år 1908, visar
i någon mån, vad arbetsgivarnes fullständigare genomförda organisation och
starkare kampberedskap kunde betyda. Läget hade från tiden vid sekelskiftet
förskjutits sålunda, att arbetsgivarne nu voro de bättre sammanslutna och mera
slagfärdiga. Inom deras kretsar kunde medvetandet härom lätteligen framkalla
om ej precis stridslust så i alla fall en utpräglad ohåg för större
tillmöteskommande vid underhandlingar. Denna ohåg stärktes naturligtvis genom den rådande
io 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
