Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagan om Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde trifwas utan Gubben; derföre fick ock Gubben
äga honom genom laga aftal. Kreaturet blef så flinkt
och fick sådant hull, at det war en glädie, och miste
en hel hop små owanor, som det nysz hade fådt: det
skygde stundom, det steglade sig: man kan tänka, det
hade aldeles warit bortskämt i munnen; men det war
nu i så goda händer, at alt blef bättrat. Gubben red
dermed til Kyrkan och måste alla tilstå, at ingen bättre
och sedigare Kyrke-Fole fans i tolf soknar. Men i det
samma dog Gubben: det war stor skada: jag suckar
deröfwer ännu på Grollens wägnar.
Jerker, som äldste Sonen, tog då denna goda
ägendomen i wård: han satte sig up och red; men det
hade intet den arten: Hästen kände straxt, at det intet
war den rätta. Jerker war enwis och sielfklok: altsom
lunorne togo honom, satte han et par långa fördärfweliga
sporar i sidan på kreaturet, at bloden spratt ut. Derpå
kunde ej annat följa, än at Hästen giorde en gång et
snedsprång, så at Jerker tumlade i et dike och bröt af sig
lårbenet; aldrig kunde han sen stiga på Grollen: det täncte
jag wäl, sade Ifwar: det var Jerkers Bror, som gådt
och wäntat på denna leken; håll nu til goda, Jerker, du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
