Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagan om Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har nog farit willer en stund, at jag intet undrar på
kreaturet: Styrbiörn och jag ha nog gådt i fruktan, at du
skulle rida osz omkull: se här, wi äro aldeles nedstänkte.
Derpå tilägnade sig Ifwar den gode Hästen, som
gick tämmeligen spak under honom, och i sanning war
Ifwar intet den sämste Ryttare: han lät Hästen rida ut,
när det skulle wara, och desz emellan gaf han honom sitt
rätta foder; men Ifwar war något fallen til skråck: han
hängde skator öfwer Hästen i krubban, at afwärja krankt,
och giorde helgedomar af en hop widskepelige marlockar
i mahn, hwaraf Hästen mådde wärre, än af gasten: dertil
förmante han ock lilla Sigge, sin Son: Pilten hade
lust at rida: han war redan god busz med Wallacken och
färdig i sadlen, innan han nånsin fick lof, at stiga på
Grollen; men Styrbiörn, Farbror hans, som såg
gossens handlag, gick och log och tänkte giöra honom
et spratt. Styrbiörn wiste wäl hwartil Grollen dugde:
han wille äga honom sjelf.
Då Sigge skulle rida, såg Styrbiörn efter
boningarne, om alt war i sin riktighet, och smög så oförmärkt
en gammal sporre under sadlen. Sigge lilla war intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
