Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagan om Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spiltbalkarne i de första dagar: gemenligen fick Grollen
smaka karbasen och mycket liten hafra. Han gick så agad,
stackars kreatur, som en moderlös flicka: icke en otidig
krumning en gång, icke et wårdslöst steg förän han wäkte
up sig af sig sjelf, och när Styrbiörn mystrade, stod
hwar lem i lydna. Man skulle aldrig trodt, at det war
samma Häst, som hade wräkt af sig Jerker och Sigge.
Imedlertid trefs han wäl och det skadade honom intet, at
han blef strängt hållen: Styrbiörn lät honom tämmeligen
skala ut, så at han nog fick wisa sin hurtighet för
grannarne; men nu kommer jag til at tala om wår
Häst i sin rätta glans: man hade til den tiden intet
så stort wetat af honom at säja.
Hilmer war Son i huset och förstod ridkonsten af
grund; det war en kämpa god Ryttare: maken hade man
intet hört talas om: när han satt i sadlen, så måtte hwar
man tilstå, man aldrig sedt bättre Ryttare och aldrig
bättre Häst. Hilmer arbetade up munnen på Grollen med
en lindrig trentz; han trafwade ut honom, så at han
höll jämn ordning med sina fötter och hade bogarne ledige;
Grollen gick då i helt och kort galop, til höger och
wänster, i slapp, i traf och i all slags gång med sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
