Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagan om Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behagelighet, at ungdomen kom löpandes från alla byar,
at se på, när Hilmer red. Hästen fick lagom och godt
foder, god ans, lagom aga, mycken frihet och intet
sielfswåld: det kan skiämma den bästa Häst. När Hilmer
aldrig så litet rörde tygeln, så wiste Grollen hwad
han mente, och han hade deszutan sådan kärlek för sin
Hilmer, at hjertat wäxte i honom hwar gång han kände
hans minsta rörelser: Så, så, min Grolle stackar, sade
Hilmer stundom, och klappade honom under halsen: Då
fick kreaturet sådant mod, at det krummade sig som en
skiönhet. När han hörde ludren, så reste han up et
hurtigt hufwud och man kunde losza den största murbräcka
bredwid örat, utan at han skulle göra den minsta
nyck af skrämsel. Hilmer giorde med honom et skutt
öfwer en stor bäck, så at alla skreko til, som sågo derpå,
och red in i Garpmåsen, dit ingen wågade sig: man kan
tänka, der war så farligt, at många af grannarne mist
der sina kreatur, och Holger på öen hade der nysz förut
så när förlorat sitt röda stod; men detta war nu tappert
ridit, at hela häradet förundrade sig. Hilmer synte då
ut måsen, hwaraf sen et godt stycke blef intagit til
beteshage för Grollen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
