Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagan om Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det kan dömas, huru artig och sedig Grollen
war, när Hilmers Dotter, en öfwermaga fänta, red
honom rätt flinkt: Blända war en hurtig flicka och satt
så tappert i sadlen, at folket omkring kom hopetals at
se derpå, och berömde henne: det tyckte fäntan om;
hon klädde sig som en skiöldmö och prunkade för åskådarne:
altid skulle Grollen gå i dans under henne: det war
intet annat at tala om: hon hängde granna band på
honom, bandrosor och tofsar, at han geck hel Spansk
och begynte liksom tycka om sig sjelf: dertil kom ock
det goda fodret, som, sannigen at säja, war något
öfwerflödigt, så at Hästen blef smällfet och temmelig
sjelfrådig: han giorde med Blända en och annan satz,
som kom henne til at hisna och rodna. Hon satt intet
som hennes Far til häst: könet, kan man tro, giorde
en åtskildnad: hon lade högra knäet öfwer sadelknappen,
som war giord derefter på nya wiset: således satt hon
wäl fastare, än en annan qwinna i twärsadel; men
intet så fast som en Hilmer. När då Grollen begynte
dansa något förstarkt, så blef hon rädd: kära min frände,
sade hon til Bragge, som mötte henne, håll i tygelen
och tag emot mig: aldrig skal jag mer stiga på det
enwisa kreaturet: hon hoppade derpå Brage i famnen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
