Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagan om Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bad honom behålla Hästen: i sanning war det ock i
hög tid: ty hon war nästan på wippen at falla, när
hon så artigt språng af. Hon hade sen större lustat
gå bort till Rödskiäggen, en Gubbe, som satt
och band not och roade henne med äfwentyr,
bondpraktikor och planetböcker. Hon ångrade likwäl
stundom sedan, när hon såg Brage och hans Son rida,
at hon skänkt bort Grollen.
Brage war tapper och wäl öfwad i alla idrotter,
sådan Ryttare til sådan Häst: Grollen fick intet hwila
stort under honom; men han mådde intet desz wärre:
han fick god skötzel och härligt foder, så at han war
rask som en hjort: ingen war så ringa, ingen så inmurad
i hela bygden, som icke wiste tala om Brage och säija
hwad Grollen war för en Häst. När brage wille, så
war intet dike så bredt, som han icke satte öfwer som en
blixt. Man wille en gång skryta för honom med
Walacken, trotza honom och stänga honom wägen, at han
skulle bli efter; men Brage red omkull Walacken med
ryttaren, som satt på honom, så at alla sex benen stodo i
wädret. Han slog wad med Holger på öen, at han
skulle komma til honom i Julstuga en qwäll, när det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
