Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagan om Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
at det war en lust åt. Det bar så til i de dagarne,
at Frey skulle bli Måg hos Holger på öen; men innan
desz, kan jag täncka, wille wäl Swärfadren se, om
Riddaren war karl för sina sporrar: Holger blänkte på
sin brunte och de redo kapp hela tre slag kring fälten
flinkt och ifrigt; men huru det gick, så blef Holger
efter, och Frey wann Bruden med all ära och Höfwisko.
Med alt detta hade ändå Hästen af de goda
dagarne sina små nycker; han hade stundom ängen och
den goda hafreblandningen i hufwudet, när han gick
under öfningen: hå, hå, buszer, tänkte Frey, wet du et,
så wet jag et annat: wi sku wäl få råd. Han lät göra
sig en art af betzel, som kallades kapson, och då måtte
Grollen hålla här, alt efter som Frey wille. Han gick
då sedig, stackar, som et lam, fast han war hurtig som
et lejon. Han blef tilreden med snällhet, och de bästa
ryttare hade nöje at se, huru Frey tumlade sin Häst: för
skiänkelen och den minsta hiälp hade Grollen wördnad
i hwar blodsdroppa, och blef et prof i sitt släkte af all
god gång och skickelighet: korteligen, det war nu et skönt
kreatur och Frey satt wäl til häst. Frey war god
hushållare och tålte intet tramp i gräswallen: Grollen fick
derföre intet frihet, at gå och gona sig hwar han wille:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
