Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagan om Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans foder blef honom riktigt utmätit: intet mer och
intet mindre. Deraf hade han dock god trefnad och
bewiste mot alla will-kladdar, huru hälsosamt det är,
at lefwa i ordning.
Frey lämnade Grollen åt sin Son, den modige
Härkuller, som så wida är känd i alla Härader. Det
war en kämpe til at rida: Grollen fick ingen skiörbiugg
i lifwet under honom. Han ärnade först rida dust med
Holger på öen, som han fick se til häst; men i det samma
fick han höra, at en farlig hop boskap och småkreatur
woro inkomne i ärtåkrarne på andra sidan åen från
Holmgårds-hagen: han samm med Grollen öfwer stora
bält-älfwen och lät köra ut dem eller ta dem i hus. Han
red obeskrifligt och otroligt: sällan lät han up någon
grinn: det gick öfwer i första språng eller ock grinnen
omkull, och ingen giärdsgård war så hög, at ju Grollen
såg honom under sina fötter. Härkullers frände red
på walacken: han sade en gång til Herkuller: hålla
frände, intet så ifrigt: låt osz försöka hvem som sitter
bäst i sadlen. Må giöra, sade Härkuller: de togo
hwarannan i hand och redo: de woro armstarke bägge;
men huru det bar til, så red Härkuller så hwaszt, at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
