Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagan om Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
walacken blef bakom, och ryttaren släpade han efter
sig tils han damp i backen. Han gaf då walacken en
annan ryttare och fränden måtte rida på sin gamla snopp,
fast han sen, då Härkuller war borta, lurade sig til
walacken igen. Man kan döma, huru behiärtad Härkuller
war, när han til at råka Pelle i Holmgård, som hade
giort åwärkan på hans skog, red in på sena qwällen i
de tiockaste Holmgårds-kiärren bland wärsta hängfly
och bottenlös gyttia, så at Grollen satt ofta i moraset
under buken. Det är sant, at han en gång så när hade
sunkit ned öfwer bringan; men ryttaren war käck och
kampen hurtig, så at de kommo lyckligen på torra
landet in i portängen: andra öden, andra farligheter:
Härkuller måtte bli der öfwer hela natten i månskinet; ty
han fastnade åter i den diupa qwicksand, som dölgde sig
i portbäcken: hans folck begynte grufwa sig hemma och
gråta öfwer hans frånwaro: der war i gården bara
förwirring och ömkan; men grannarne begynte skratta och
roa sig åt Härkullers dristighet: der ha wi den ryttaren,
sade de, wi wiste wäl det skulle ta en sådan ände; men
saken war intet så aldeles klar: de miste några
ohägna-kreatur i et och annat sänke på Swedienäs-ägor och i det
samma kom Härkuller som et åskeslag tilbaka, då ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
