Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagan om Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wäntade honom. Han ärnade då roa sig åt dem i sin
börd och känna efter dem, hwad de förmådde. Han
gaf Hästen sporarne och drog med sig Holger på öen i
bittraste kölden på en ägotwist up i stengrytet, der knapt
något kreatur kunde gå, och tänkte han då syna ut den
marken och lägga hällhagarne under gården; men en
afton såg han Hilmer komma til sig i en klar sky med
gladt ansikte, som bad honom nu hwila sig efter sin
möda: ditt lopp är fullbordadt, sade han, och din ära
odödelig: kom nu och smaka med mig de renare
nöjen. Detta wardt sagt och gjordt, och Grollen miste
sin Herre. Stackars kreatur, han höll så af sin
Härkuller, at när han först saknade honom, det är
otroligt, så darrade han som et aspelöf.
Hemsk, utmattad och blodstänkt i så många risp
kom nu Hästen hem och det goda hionelaget, i hwars
händer han råkade, lagade om honom det bästa det
kunde: han fägnade sig wäl först i krubban och gjorde
språng, så at dagen syntes under fötterne; men han war
temmelig sadelbruten och borde nu intet aldeles brukas
på samma wis som förr: kapsonen blef borttagen och
man satte honom för en wacker kärra, som kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
