Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legenden om julrosorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem, som om de vore gamla bekanta. Det föreföll, som om
hon kände till både vintergröna och salvia och rosmarin.
Åt somliga smålog hon, och åt andra skakade hon på
huvudet.
Abbot Hans älskade sin örtagård så mycket, som det var
honom möjligt att älska något, som var jordiskt och
förgängligt. Så vild och förfärlig den främmande kvinnan än
såg ut, så kunde han inte låta bli att tycka om, att hon hade
kämpat med tre munkar för att få betrakta lustgården i ro.
Han gick fram till henne och frågade saktmodigt om
örtagården behagade henne.
Rövarmor vände sig häftigt mot abbot Hans, för hon
väntade endast bakhåll och överfall, men när hon såg hans
vita hår och hans böjda rygg, svarade hon helt fredligt:
— Först när jag såg den, tyckte jag, att jag aldrig hade
sett en vackrare, men nu märker jag, att den inte går upp
mot en annan, som jag känner till.
Abbot Hans hade säkerligen väntat ett annat svar. När
han hörde, att rövarmor hade sett en lustgård, som var
skönare än hans, spred sig en svag rodnad över hans
skrumpna kind.
Lekbrodern, som stod bredvid, började också genast
tillrättavisa rövarmor.
— Detta är abbot Hans, sade han, som själv med stor
flit och möda har samlat blomstren till sin örtagård från
både fjärran och nära. Vi vet alla, att det inte finns en
rikare lustgård i hela det skånska landet, och det anstår
inte dig, som lever i vilda skogen hela året om, att mästra
hans arbete.
—Jag vill inte göra mig till någon mästare varken över
honom eller dig, sade rövarmor, jag säger bara, att om ni
kunde få se den lustgården, som jag tänker på, så skulle
ni rycka upp alla de blommor, som här står, och kasta bort
dem som ogräs.
Men örtagårdsdrängen var knappast mindre stolt över
blommorna än abbot Hans själv, och när han hörde dessa
ord, började han hånskratta.
— Jag kan förstå, att du bara pratar så här för att retas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
