Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varför påven blev så gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är invigd, mumlade hon, men jag känner, att här verkligen
finns någon, som förmår skänka oss det vi ber om.
Hon sjönk ner bland de knäböjande, som var så många,
att de täckte golvet från altaret ända ner mot utgången.
Allt under det att hon själv bad, hörde hon de omgivande
sucka och snyfta. All denna sorg trängde in i hennes hjärta
och fyllde det med allt större medlidande.
— Ack, min Gud, låt mig göra något för att rädda den
gamle mannen! bad hon. Jag skulle ju för det första hjälpa
mina barn och så alla andra människor.
Ibland smög sig en liten tunn munk in bland de bedjande
och viskade något i deras öra. Den, som han hade talat till,
steg genast upp och följde honom in i sakristian.
Signora Concenza förstod snart vad det var frågan om.
”De där är sådana, som gör löften för påvens vederfående”
tänkte hon.
Nästa gång den lille munken kom och gjorde sin rund,
reste hon sig upp och gick med honom.
Det var en alldeles ofrivillig handling. Hon tyckte, att
hon drevs därtill av den makt, som rådde i den gamla
kyrkan.
Så snart hon kom in i sakristian, som tycktes vara ännu
mer ålderdomlig och hemlighetsfull än själva kyrkan,
ångrade hon sig. ”Vad har jag här inne att göra?” frågade
hon sig. ”Vad har jag att ge bort? Jag äger ju intet annat
än ett par lass grönsaker. Jag kan väl inte skänka helgonen
några korgar kronärtskockor.”
Längs rummets ena sida löpte en lång disk, och vid denna
stod en präst och antecknade i ett register allt, som lovades
helgonen. Concenza hörde hur någon lovade att skänka den
gamla kyrkan en summa pengar, medan en annan offrade
sitt guldur och en tredje sina pärlörhängen.
Concenza stod alltjämt stilla borta vid dörren. Sina sista
fattiga styvrar hade hon gett ut för att skaffa lite läckerheter
åt sonen. Hon hörde, att flera, som inte tycktes vara
rikare än hon, köpte vaxljus och silverhjärtan. Hon vände
ut och in på sin kjortelsäck. Hon kunde inte en gång
åstadkomma så mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
