Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varför påven blev så gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon stod och väntade så länge, att hon till sist var den
enda främmande i sakristian. Prästerna, som gick omkring
där inne, såg på henne en smula förvånade. Hon gick då ett
par steg framåt. Hon tycktes till en början osäker och
besvärad, men efter de första stegen vandrade hon lätt och
raskt upp till disken.
— Ers högvördighet! sade hon till prästen. Skriv, att
Concenza Zamponi, som blev sextio år i fjol på Johannes
Döparens dag, ger alla sina återstående år till påven, på det
att hans livstråd måtte förlängas!
Prästen hade redan börjat skriva. Han var säkert mycket
trött av att ha skött detta register hela natten och tänkte
inte vidare på vad det var för saker han antecknade. Men
nu bröt han av mitt i meningen och såg frågande upp på
signora Concenza. Hon mötte hans blick mycket lugnt.
— Jag är stark och frisk, ers högvördighet, sade hon. Jag
hade nog upplevat mina sjuttio. Det är minst tio år jag
skänker den helige fadern.
Prästen såg hennes iver och andakt, och han gjorde inga
invändningar. ”Det är en fattig”, tänkte han. ”Hon har
ingenting annat att ge.”
— Det är skrivet, min dotter, sade han.
När den gamla Concenza kom ut ur kyrkan, var det så
sent, att rörelsen hade avstannat, och gatan låg alldeles öde.
Hon befann sig i en avlägsen del av staden, där gaslyktorna
stod så glest, att de endast helt obetydligt skingrade mörkret.
Hon gick i alla fall raskt framåt. Hon kände stor högtid
inom sig och var viss om att hon nu hade gjort något, som
skulle göra många människor lyckliga.
Då hon gick framåt gatan, fick hon på en gång det
intrycket, att ett levande väsen svävade fram över hennes
huvud.
Hon stannade och såg upp. I dunklet mellan de höga
husen tyckte hon sig urskilja ett par stora vingar, och hon
trodde sig även höra dånet av de brusande fjädrarna.
— Vad är detta? sade hon. Det kan ju inte vara en fågel,
det är alldeles för stort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
