Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
SKYDDSLINOEN
säger jämt, att clet är nedrigt af Frises att lägga
beslag på dig så där.
— Å, för all del — afvärjde Frits med
tillkämpad fattning. Jag är upptagen af åtskilligt.
Du vet nog, jag dras med intressen, som inte
precis höra sällskapslifvet till.
Max Tyrsson skrattade igen, som om det
varit honom en omänsklig ansträngning att så
pass länge hålla sig allvarsam. Men tvärt drog
han till en vanvettig historia om kyrkoherdens
fru, som vid ett besök hos Tyrssons tvungit
änkekonsulinnan att yttra sig om postillor och
predikosamlingar.
— Gumman mor, som bara vill ha franska
romaner! Som lilla fröken läker högt för henne
om nätterna — hahaha!
Man bröt just upp till supén; ingen
varsnade att Frits ett ögonblick skiftat färg. I
dörren till matsalen sade kamrern till notarien,
medan han älskvärdt nöp honom i armen: —
— Jo, hör du, kom till oss ibland — o:n
inte för annat så för hennes skull — det är en
så djäkligt delikat ungdom.
— Hvem talar du om? Din mor? —
skämtade Bodell, i det han föste den andre före
sig för att slippa se honom i ögonen. Och
han skyndade att tillägga, så förbindligt han
mäktade:
— Tack så hjärtligt, jag skall visst komma.
Långt efter midnatt återkom notarien till sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
