Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65 SKYDDSLINOEN
rum i häradshöfdingens villa. Rätt mycket hade
han druckit, tröttare än efter den tyngsta
tjänstgöring slog han sig ner vid sitt bord. Hans
hand fumlade på böcker och skriftyg och fick
rätt som det var helt oväntadt ett bref mellan
fingrarna. Ganska liknöjdt tände han ljus och
granskade utanskriften — och såg med plötslig
bestörtning, att det var en damstil, det var Hilmas
stil. Han hade låtit henne skrifva hans namn
i ett par böcker och fördjupat sig i den enkelt
vackra, snabba och smidiga skriftkaratären.
Nu slet han mecl ett snitt af pappersdolken
upp kuvertet och läste:
»Käraste!,
Förlåt, förlåt, så godt du kan! Jag har
icke kunnat komma. I går, när jag frågade, om
konsulinnan behöfde mig mellan sju och åtta
— då hon helst plägar gå ensam in till kamrern
och prata — så svarade hon nej utan skäl. Hon
behöfde mig icke; men jag skulle inte få gå ut.
— I dag vid frukost frågade hon mig i
kamrerns närvaro: skall inte Hilma till sin lilla vän
i afton ? Jag teg, men de skrattade bägge två.
Jag kan icke vidare förmå mig att be om lof.
Och vet du hvad, min käre Frits, det är nog
mycket, mycket bättre så. Du kan ju icke
förlåta allt, och jag kan icke heller utstå allt. Jag
skall nog försöka få en annan plats till nyår,
och hur som helst, till julen reser jag hem till
5. — Ullman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
