Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Skyddslingen
- IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
SKYDDSLINGEN
mamma. Farväl och tack för allt, allt, allt! Din
hängifvet älskade.» —
Hela resten af natten, ända till dess dagen
med metallgul glans steg öfver den snöiga
kusten, satt Frits vaken, men som bedöfvad, vid
sitt bord, med hufvudet hett och tungt pressadt
mot en iskall hand, och stirrade på det lilla
brefvet, som om han aldrig kunde lyckas tyda
det.
* «
*
— Men snälla notarien, tillåt mig en fråga!
Hur är det nu egentligen fatt?
Det var, när de stego upp från lunchen.
Häradshöfdingen hade gått in till sig, färdig före
de andra. Frits ämnade sig också ut, men fru
Elsas fina hand hejdade honom. Att han länge,
länge varit förströdd, hemlighetsfullt upprymd,
hjälplöst drömmande om hvartannat, det hade
både hon och hennes man iakttagit. Men Sams
enda mening därom var:
— Låt karlen vara! Lägg dig inte i det.
Du vet ju, han vill ha sitt privatlif i fred —
och det må han få. Sin tjänst sköter han
oklanderligt. Och då, så — .
Elsa hade låtsats instämma, men mest
därför, att hon ansåg sig böra afvakta en frivillig
bekännelse från Frits. Denna hade envist uteblifvit,
men i dag — hade han icke kunnat äta en
bit mat, endast med möda svalt en kopp kaffe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sagorom/0074.html
