Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomteblod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 TOMTEBLOD
en dunkel spökbild af sig själf — hur kallt och
förnämt hennes leende lyckats bli! Det var ju
nästan som på någon gammal tafla: damporträtt
mecl mörk bakgrund, en brunett, ovalt ansikte,
vänliga blå ögon och så detta salongsleende,
som kunde betyda hvad som helst utom något
betydelsefullt.
Och nu talade notarien Albert, den sälle
älskaren. Inger hörde knappt hvad han sade:
idel nu för henne helt likgiltiga svar på
värdinnans frågor, och kanske något mera. Men
under loflig förevändning af artigt lyssnande
granskade Inger hans yttre. Det hade icke hållit,
hvad det lofvat — så vidt hon kunde döma. Hur
kunde man lägga på hullet så där, medan man
tog examen ? Nå, mat och clryck hade han
aldrig ratat, det visste hon väl. Mer än en
gång, i clen tid, de älskade hvarandra — kanske
var det hon ensam, som älskade? — hade han
kommit till hennes möte direkt från ett kalas på
någon herrgård eller en hotellfest i staden,
gnatande först öfver att ha nödgats slita sig lös,
alltför upprymdt fordrande sedan, när humöret
återkommit. För henne hade de dock varit
lifvets solskensblickar, ödets nådesbevis, dessa
oskyldiga kärleksstunder. Själfva vintermörkret
öfver israsslande haf och snösvepta stränder hade
då kunnat få ett hemligt, ljuft isande behag —
när hans arm slöts om hennes lif, hans hand
klämde hennes fingrar. Inger log, skenbart åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
