Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Andersens sagovärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
HANS CHRISTIAN ANDERSEN
var och en, som ej av lång erfarenhet lärt, hur
obarmhärtigt livsvägar kunna skiljas, sedan de först lupit
parallellt.
Det finnes alltså en Andersensk saga, som är
obarnslig, men vi kunna även i den höra en förtjusande
sagoton, som är äkta barnslig och som i de flesta fall gör
även sagorna av denna art till en undrets och glädjens
skattkammare för barnet. Låt oss tänka på Elddonet, den
första av alla hans sagor. Vilket mästerstycke av
berättarkonst! Häxan kommer till den tappra soldaten, hälsar på
honom och erbjuder honom sitt bistånd att vinna mycket
pengar. Det skall han kunna göra, blott han låter henne
hissa ned sig genom trädet. Han skall finna tre hundar
därnere, alla vaktande skatter, den ena större än den andra.
Han skall övervinna dem genom hennes förkläde och till
tack blott ge henne elddonet. Tonen är från början och
till slut muntert yster. När häxan kommer och bjuder
pengar, säger soldaten mera uppriktigt än artigt: tack skall
du ha, din gamla häxa, och när han sedan stigit ned och
får se den första väldiga jättehunden, så beskrives mötet
på följande sätt:
» God afton,» sade soldaten och tog åt mössan, ty en
sådan hund hade han aldrig förr sett.
Häpnaden och det naiva uttrycket för denna, det, som
vi njuta av, skall antingen alldeles undgå en barnslig
läsare eller framkalla en protest av ungefär följande lydelse:
så dum soldaten var, nog kunde han väl förstå, att inte
tager man av sig mössan för en hund, det begriper han
inte, eller något dylikt.
När sedan häxan vägrar att säga, vad hon skall göra
med elddonet, så hugger soldaten utan betänkande huvudet
av henne. » Där låg hon!» En kritiker påpekade redan
vid sagans framkomst med stor förtrytelse det omoraliska
i soldatens otacksamhet och det olämpliga, som
förmenades ligga däri, att barnen skulle läsa sådant, likasom man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
