12 — nödvändigt och ofrånkomligt man vid nämnda tidpunkt kände sambandet mellan svenskt och finskt. Det syntes förkroppsligat i denne store fosterländske skald, född i ett Finland som ännu var svenskt. I Runebergs dikt lyftes för första gången den finska folkkaraktären till fri beskådan, så att varje svensk såg vad den var värd i sin envisa och förtegna kraft. Här upptäcktes bonden Paavo, här tolkades vad han tänkte i sin öde- mark. Med hela den allvarliga och oemotstånd- liga opinionsmakt, som dikten då ännu ägde hos allmänheten, steg Finland upp för det svenska medvetandet, Runebergs »torftiga, gömda, heliga fädernesland», sådant det skildras i Julkvällens hexametervers, och på samma gång den forne vapenbrodern, »flärdlös, trumpen och lugn, med en järnfast ära i djupet». Den debuterande magistern från 1830 är ju alldeles icke den traditionella figuren. I skuggan av eken glömma vi oftast, att trädet en gång var ungt och svajade även för lättare vindar. Men idyllepigrammens kärva molandskap med sina vår- blommor under det smältande snötäcket har ännu sin friskhet kvar. De unga finska lantflickornas hjärtebikter ha fått nordisk allmängiltighet och sjunga nu medvindar, fåglar och källor. Det natur- liga sceneriet är i grunden icke olikt Fänrik Ståls