och tjänsteflickor, vilka tillbragt lördagsnatten under lek och dans ute i Haga, och så följer en skildring av en dylik folkfest därstädes, som något melodramatiskt slutar med att en ung flicka förlorar sin mor, drabbad av slag, där hon sitter bredvid sin matkorg. Både den inledande skildringen med dansen och de folkliga visorna och den tragiska upplösningen förebåda en av Blanches mest kända noveller från äldre dagar, »En Trefaldighetsnatt vid Uggleviken» i Hyrkuskens berättelser, men är ej alls så konstnärligt utförd. Ofta är det dock ej någon direkt skildring av en lokalitet, som utgör inledningen till Blanches noveller, utan erinringen om någon försvunnen institution eller originell personlighet. Beteck- nande är sålunda novellen »Kvinnohämnd» (Freja d. 9 juni 1840), som begynner: »Vilken erinrar sig ej de Torngrenska balerna? Vem av våra hulda läsarinnor har sig ej Torngrens namn bekant? Elvaårig gravmull betäcker visserligen de stora balarrangörsbenen» o. s. v. Denne sirlige och hovmannamässige dansmästare, som från sina baler vid Djurgårdsbrunn utvisade varje icke frackklädd kavaljer och med yttersta noggrannhet gallrade de gäster, som fingo tillträde, tjusade Blanche just därför, att han visste att den krum- buktande balarrangören under större delen av