S ■ - ' — 88 — populäre gubben Norgren på källaren Norges vapen, vilken redan skymtat i Blanches Frejanoveller.1 Och med stor skicklighet förstår Blanche att i dialogen få med allting, som sysselsatte det då- tida Stockholm. Det resoneras om de olika näringsställena, man får höra om utrikespolitiken och tidningskäbblet, om Crusenstolpes nyss ut- komna del av Morianen, om de teaterpjäser och operor som stå på spellistorna, om nya sätt att laga punsch och nya cigarrsorter — för att ej tala om Höökenbergs nya vattenskidor, vilka avlocka en av de uppträdande den djärva tanken, att det kanske ej dröjer så länge, förrän män- niskorna flyga. Aftonbladet förklarade också styckets framgång därav, att dess »materialier helt och hållet äro hämtade ur Stockholmspublikens egen dagliga erfarenhet och omgivning». Mest lycka tyckes den andra akten ha gjort. Dess dekoration, ett förstlingsverk av den sedermera så berömde Emil Boberg, visade Djurgården kring Bellmansbysten. »Vila vid denna källa» tonade, då ridån gick upp, och man fick se hela Djur- gårdens folkvimmel med sjömän och gesäller, spelande krona och klave, gummor med förfrisk- ningar, positivspelare och småborgargrupper i 1 Han skulle sedermera mer utförligt skildra honom i novellen »Plånboken» i Strödda anteckningar.