— 93 — vilken är invecklad i den av giftermålsannonsen vållade förvirringen, och tydligen fick Blanche härigenom uppslaget att på egen hand införa dramats enda levande person, den från skola till skola irrande luggslitne gamle timläraren Bläck- stadius, som han tecknat efter verklighetsmodell, men som knappast på något övertygande sätt infogats i intrigen. I själva verket vittna ju Blanches egna för- sök på det dramatiska området om ganska liten förmåga att uppfinna och utveckla en handling; det är ständigt samma grundmotiv som varieras. Däremot kunde han åstadkomma en rolig var- dagskonversation och skriva kvicka kupletter; flera av dessa ha överlevat de stycken, i vilka de inlagts, och sjungas än i dag, utan att man känner till deras ursprung. Och framförallt ådaga- lägger Blanche på dramats område samma för- måga som han visat som novellist, att teckna komiska original, framtrolla en illusorisk verk- lighetsmiljö och skänka sina stycken en äkta lokalton. Därför lyckades han också vinna var- aktigare segrar, då han fick intrigen och scen- gången till skänks och ej behövde tänka på annat än att lokalisera personerna och händelserna till Stockholm. Vad som fortfarande har högre konst-