— 95 — kaliserat en fransk nyårsrevy, vars första akt skildrade samtidens Paris, under det att den andra skildrade Paris hundra år fram i tiden. Emellertid äro Blanches ändringar ganska blyg- samma. Av den franska pjäsens för fornforsk- ning vurmande rentier har han visserligen gjort en gammal Rudbeckian, men han låter honom alldeles som i originalet gräva upp ett marmor- huvud och en antik trefot utan att besinna, att dylika ej brukade förekomma i Stockholmshusens täppor. Och vid skildringen av 1946 års Stock- holm finner man, att Blanche ej kunde tänka sig något annat centrum för Stockholm hundra år senare än Riddarhustorget, vilket han för övrigt ej låter ha undergått några andra förändringar, än att Riddarhuset omdanats till en fabrik med höga skorstenar och de andra husen blivit »fantastiskt byggda, ornerade och förgyllda». För övrigt följer han troget den franska förlagan med dess matkokningsinrättningar, elektriska uppvärm- ningsanordningar och kvinnliga advokater och journalister. Till en del berodde naturligtvis bristerna på att Blanche drev pjäsförfattandet såsom litterär industri. Kritiken, som till att börja med hän- fört hälsat hans dramer och funnit dem över- träffa originalenj då de voro översatta, blev