— 97 — han skött alltsedan december 1846, blev så skarpt nagelfaren, att han våren 1849 nödgades lämna den, ledsagad av syrliga pressreflexioner. Tillsammans med »Hittebarnet» är Ett resande teatersällskap det enda av Blanches teaterstycken, som tämligen oavbrutet lyckats hålla sig på re- pertoaren ända fram till våra dagar. Båda äro bearbetningar, »Hittebarnet» till och med en ganska osjälvständig sådan. Nordensvans grund- liga parallell med originalet har givit vid handen, att första akten är översatt scen för scen, replik för replik. Blanches egna tillägg motsvara enligt Nordensvans uträkning ungefär femton rader i den tryckta upplagan. Andra akten skiljer sig från originalets genom en del rätt oväsentliga uteslutningar och en av Blanche tilldiktad, ganska klen och brådstörtad upplösning; originalet hade ännu en tredje akt, som dock var alltför fransk för att kunna lokaliseras. Det finnes alltså fog för påståendet, att »Hitte- barnets» förtjänster egentligen äro originalets, som har en fyndig intrig och en roligt tecknad huvudperson. Och dock bör man akta sig för alltför snäva slutsatser. Även då man jämför repliker, som ur innehållssynpunkt äro fullkorn- ligt lika i de båda styckena, överraskas man av hur stockholmsk Konjander verkar. Det är icke Sv. Akad. Handl. fr. 1886. 41. 1