112 — nyss bortgångne röjer intet spår av kritik: »Vem känner ej Les Mystéres de Paris, denna bok, som i otaliga upplagor och översättningar spridt sig över hela den bildade världen, denna bok, för vilken arbetare och tiggare i Paris av sin ringa besparing gjort sammanskott för att kunna för- skaffa sig densamma! . . . Endast en sådan talang som hans,... en sådan överlägsen talang, kunde frambringa de hemska belysningar, som nu fram- ställa nittonde seklets värsta förbannelser i så bjärt motsats till de välsignelser, vilka kunde utgöra dess styrka.» Eftervärlden har svårt att förstå Sues hastiga berömmelse, som inom någon tid efterträddes av en lika hastig glömska. Det var ej han utan Dickens, som med Oliver Twist först gjort stor- stadens fattigkvarter till ett av romanens älsk- lingsmotiv; det var Dickens som givit kriminal- romantiken en social räckvidd och skildrat indu- strialismens förbannelse. Balzac hade före Sue upptäckt ett underjordiskt Paris med en förbrytar- romantik, som bildade en motsvarighet till indian- romanernas äventyrsvärld.1 Men Sue lyckades 1 Denna jämförelse göres av Balzac själv, som var med- veten om att ha Cooper till läromästare. I Pére Goriot säges Paris med sitt myller av olika existenser likna >en skog i Nya världen, där tjugo olika folkslag röra sig som Illinoisindianerna,