— 113 — ställa honom i skuggan, därför att han hade mer sinne för det rafflande och sensationella; han gav Paris’ brottslingsvärld ett hemskt och för samtiden oemotståndligt fascinerande skimmer. För att få klart för sig Sues tillvägagångs- sätt kan man jämföra hans Parismysterier med dess efterbildning, Dumas’ Greven av Monte- Christo. Denna roman spelar ju till namnet i samtidens Paris, men rör sig i en fullkomligt fantastisk miljö. Huvudpersonen, den gåtfulle greven av Monte-Christo, har visserligen utrustats med en del klädsamma Byronposer, men är icke dess mindre i grunden en ädel rövare i hederlig sjuttonhundratalsstil, och romanen bjuder på den gamla skräckromantiken i modern lyxupplaga. Vi införas i praktfulla slott och få se miljoner frikostigt bortslösas; dyrbara smycken, vapen och ädelstenar överflöda till den grad, att läsaren skulle bli lika blaserad som huvudhjälten, om ej hans spänning uppehölles genom raffinerade mord, hämndeplaner och underjordiska fängelsehålor. Sue, som i sina tidigare romaner varit lär- junge till sin vän Dumas, delade hans smak för baronerna, som leva av de olika sociala klassernas alster . . . Några jaga efter hemgift; andra jaga efter konkursbon, som- liga fiska samveten, andra sälja sina kunder med bundna hän- der och fötter.» Sv. Akad. Handl. fr. 1886. 41. 8