114 — det magnifika. I Les Mystéres de Paris är den till sjåare förklädde hjälten regerande storhertig i det tyska furstendömet Gerolstein, och vi få till sist skåda honom omgiven av en hovståt, som uppgives ej stå tillbaka för Versailles’. I Le juif errant står striden om en jätteförmögenhet på över 200 miljoner, vilka läsaren till sist får förnöjelsen se förvandlas till aska. Sue, som saknade Dumas’ glänsande berättar- förmåga och hans trots all svulst medryckande stil, förstod emellertid bättre tidens gryende soci- ala intressen. Som en sorts modern Harun-al- Raschid uppträder hans storhertig i arbetarblus bland Parisslöddret, stiftar där bekantskap med alla dess förfallna och bovaktiga individer, be- söker krogar, bordeller, fängelser, sjukhus och pantlånekontor och förbrödrar sig med gatuban- diter, kopplare och prostituerade. Säkerligen voro de dåtida förhållandena i Paris’ djupa lager ej uppbyggliga, men Sue var — att döma av vän- nen Dumas’ skildring av honom — en sorts débauché d’imagination, med en medfödd böjelse för att överallt se det ruskiga och vämjeliga. Det är knappast människor, utan lössläppta vild- djur, som i hans romaner pina varandra och de få ädla personer, vilka råkat i deras våld. Den förklädde storhertigen är ej heller vekhjärtad i