120 — skildrare av sina »mysterier». Som den förste i raden torde man få betrakta Edvard Daniel Sjö- berg, vars åren 1843—44 utgivna »Stockholms hemligheter» bildar övergången mellan den »Tra- senbergska» skandalgenren och Sue-romantiken. Då man börjar läsa verket, tror man endast titeln vara ett lån från Sue, ty alldeles som Walbergs och hans samtidas skrifter ger det en rad porträtt av kända män och kvinnor ur det dåtida Stock- holmslivet — bland annat ha vi här den första sentimentala bilden av Emilie Högquist, avkonter- fejad under pseudonymen Dona Elvira. Mot slutet av boken övergår emellertid författaren till sociala svartmålningar av »det hemlighetsfulla livet i Stockholm». Han skildrar hemska för- brytare, upprörande domstolsscener, renhållnings- hjonens usla tillvaro och mästarnes omänskliga behandling av hantverkslärlingarna. Det predikas i denna bok emot »den överhandtagande usel- heten eller så kallade pauperismen», och både aristokrati och plutokrati fördömas med samma stränghet. Med en helt annan renhjärtenhet antogs det Sueska maneret av Onkel Adam. Han hade re- dan förut genom sin läkarverksamhet och sina filantropiska intressen fått ögonen öppnade för skuggsidorna i Stockholmslivet och även efter