— 159 — rör sig med samma typer och situationer som de föregående romanerna. Alldeles som i Flickan i Stadsgården förföljes hjälten, den filantropiske kammarskrivaren Alm, av en jättelik bov, mjöl- naren Broms, ur vars kyffe på Skinnarviksbergen han efter ett våldsamt slagsmål räddat styckets hjältinna, då en liten tiggarflicka. Han bistås hela tiden av »magistern», en besynnerlig vaga- bond med akademisk bildning, vilken spelar samma roll av räddande ängel som hamnbusen Olof i Vålnaden. Då hjältinnan nått vuxen ålder, förföres hon av en elegant och lättsinnig ung officer, löjtnant Räyel, av alldeles samma typ som de tidigare romanernas demoniska aristo- krater. Dessutom har Blanche för sin roman be- gagnat några av de Frejanoveller, som ej införts i Tavlor och berättelser. Redan den inledande skildringen av »magistern» finnes i Freja 1840 (10 jan.) under titeln »Tiggaren», ehuru den omar- betats för romapen. 1 närmast föregående Freja- nummer hade Blanche publicerat sagan om »Det konstiga lösbenet», och året därpå trycktes i Freja sagan »Döden och doktorn». Båda finnas info- gade i Första älskarinnan såsom diktade av »ma- gistern», den senare med titeln »Sagan om dö- dens gudson». Möjligt är ju, att Blanche redan rätt tidigt tänkt reservera detta material för nå-