— 160 — gon roman. Att novellen Tiggaren meddelas med undertiteln »Utdrag ur ett större manuskript» är av mindre betydelse, då Blanche ofta begagnat sig av denna rubrik utan egentlig anledning. Mer bevisande är det val, att Blanche i några num- mer av Freja i september 1841 har en längre, ej i Tavlor och berättelser omtryckt novell med ti- teln »Tiggerskan», som i själva verket ger oss upp- ränningen till Första älskarinnan. Alldeles som där uppsöker en femtonårig flicka Adéle greve Ulfvenhjelm, som i själva verket är hennes far, men blir kallt tillbakavisad. Ett år därefter be- rättar grevens systerson, löjtnant Räfkula, för sin onkel, att han förfört och bedragit Adéle och nu tänker gifta sig med en annan. Tanken pinar greven, men gör honom blott ännu mer antipa- tisk mot den unga flickan. Fortsättningen skil- jer sig från romanens. I Frej anovellen uppträ- der den bedragna Adéle vid Räfkulas bröllop och rycker buketten från brudens barm. Brud- gummen blir gripen, men greve Ulfvenhjelm, som är närvarande bland bröllopsgästerna, tar det hela med iskallt lugn. Adéle insättes på dårhus, får tillbringa två år där, och då hon kommer ut, finner hon sitt barn med Räfkula dödt. Hon in- finner sig ännu en gång vid greve Ulfvenhjelms dörr och blir bortjagad. Sedan dess släpar hon