161 — sig såsom en utmärglad tiggerska över Stock- holms gator. I denna form förefaller historien äga en — visserligen av författaren starkt utstofferad — verklighetsbakgrund. I romanen har flickans fader, den hårdhjärtade presidenten Elgklo, ej blott på samma sätt som i novellen stött henne ifrån sig, då hon efter sin mors död anropat honom om beskydd, utan dessutom gjort ett för- förelseförsök emot henne, då han mött henne på gatan såsom vuxen utan att känna igen henne. Med sin vanliga vidhjärtenhet och sin rädsla för tragiska upplösningar låter emellertid Blanche på slutet presidenten omvända sig och få sin ålders dagar förljuvade genom den sköna och som operasångerska berömda dottern. Och efter åt- skilliga missförstånd och omkastningar blir hon också gift med sin forne välgörare, Alm, som räddat henne ur eländet och med sina fattiga slantar bekostat hennes uppfostran i en förnäm pension. Också denna del av handlingen åter- går till en annan, ej omtryckt Frejanovell från 1842 (n:o 23), »Tiggareflickan». Den skildrar hur en man tager hand om en liten flicka, som en kall novemberkväll tiggt av honom på gatan, och sätter henne i fru S—s pension. Där igen- kännes hon av baronessan v. T. såsom hennes Sv. Akad. Handl. fr. 1886. 41. 11