162 — barn. Hennes välgörare möter henne sedermera såsom friherrinnans erkända dotter på en brunns- bal och blir naturligtvis gift med henne. Vi kunna alltså i Första älskarinnan till en viss grad följa de olika motivens uppkomst och utveckling. Detta har intresse så till vida som det visar, att Blanche ej ägde den uppfinnings- förmåga, som samtiden var böjd att tillskriva honom. Han fick till det yttersta tillvarataga de uppslag, som verklighet eller samtida romandikt- ning försåg honom med. En komparativ analys av hans romaner skulle säkert ådagalägga, att rätt litet i dem härstammar från hans egen fantasi. Också för det, som i romanens senare del blir det väsentliga, skildringen av hjältinnans konstnärsbana som operastjärna, byggde han säkert på verklighetsunderlag. Såsom Land- quist påpekat 1 har här Mathilda Ebeling stått modell. Enligt Ridderstads berättelse i Regnbågen hade Blanche råkat Mathilda Ebeling, dotter till en fattig flöjtist, redan då hon var barn. Då han en afton med en god vän åkte släde till Stallmästaregården, hade en liten trasunge ställt sig på ena meden och till sist fått följa med. Sedermera hade Blanche återfunnit henne som 1 I inledningen till Flickan i Stadsgården, Sthlm 1928.