163 — 16-åring vid Lindebergska teatern, där hon var anställd, och tagit sig an hennes vidare utbild- ning. Genom hans förmedling fick hon debutera vid Kungliga teatern och komma in i dess elevskola, och Gynther har funnit, att hon år 1846 bodde hos August Blanches mor; hon kal- las då aktriselev. Då Blanche skrev sin roman, var hon redan fast anställd vid Operan, och det o knöts mycket stora förväntningar vid henne. Ar 1848, samma år som Första älskarinnan utgavs, reste hon till Paris för att under Garcias ledning utbilda sin röst och fick efter två års vistelse där engagemang vid Berlins stora opera, där hon även skördade lagrar. Det betraktades som en stor förlust för den lyriska scenen, då hon i decem- ber 1851 dog i Berlin av lungsot. År 1848 hade Mathilda Ebeling ännu ej upp- levat Olivia Heusers utländska triumfer, men det var lätt att förutse, att hon skulle komma att göra det. Alldeles som Mathilda Ebeling är i romanen Olivia Heuser från början en liten trasunge, som får slantar för sin vackra sång på gatorna. »Hon är konstnär, herre, hon sjun- ger och kvittrar som en lärka om våren.» I pen- sionen sjunger hon som »en morinna med ekva- torns eld i hjärtat». Och då hon uppträder på teatern i Göteborg, säges det bland publiken: