166 — hans penningar. Då han emellertid efter dennes död med stöd av testamentet skall vittja skatt- kammaren, befinnes denna tom; det antages, att kommissariens hushållerska, som har en dotter med honom, lagt beslag på penningarna för hen- nes räkning. Härom bekymrar sig emellertid ej kommissariens oförskräckte unge brorson, som efter gummans död gifter sig med den vackra och förmögna flickan, och ej heller Blanche själv, som bibehållit sitt våldsamma hat till läsarne och väl unnar dem allt ondt. 1 Denna aversion har gjort, att den unge nevön i Kråknästet i jämförelse med de föregående romanernas dygde- hjältar visar en uppfriskande oförsynthet. Han är en rask student, nyss kommen från Uppsala, i någon mån ett förebåd till den odödlige Kalle Utter. Minskningen i Blanches produktivitet efter 1848 står givetvis, såsom Erdmann antagit, i sam- band med hans politiska desillusion efter år 1848, 1 Blanche hade redan i Freja uppträdt mot den engelske metodistpredikanten Scott. Vid slutet av 1840-talet hade läse- riet sitt stora uppsving i Sverige och fick då utstå angrepp både av den liberala pressen och den därmed förbundna skön- litteraturen, t. ex. i Emilie Flygare-Carléns En natt vid Bul- larsjön av 1847. I sin minnesruna över Jeanette Stjernström (Ill. Tidn. 11 april 1867) anser Blanche, att läseriet i Stock- holm fått sin egentliga uppblomstring i samband med reak- tionen mot 1848 års idéer.