168 — i Sverige, hur imponerad och överlycklig han är. Han fick stifta bekantskap med Victor Hugo och Lamartine — »den man som i mina ögon representerade det ädlaste av Frankrike» — och det är efter denna Parisvistelse han medvetet söker träda i deras spår såsom poetisk folktribun. Trots sin klena reskassa lyckades han att hålla sig där i närmare ett års tid. Det var väl också delvis för att kunna finansiera sin Parisvistelse, som han redan på hösten 1850 påbörjade »Sonen av söder och nord», vars manuskript kapitel efter kapitel hemsändes till sättning och som utkom på våren 1851. Redan i november 1850 hade Blanche i brev till Mellin omtalat detta arbete, som skulle »på en gång bliva roman, resebeskriv- ning och en historia över sista fransyska revo- lutionen». Blanche hade naturligtvis i Paris rikliga tillfällen att tala med personer, som deltagit i februarirevolutionen, och säger sig även ha följt »från trycket utgivna skildringar över de märkliga dagarnas händelser», särskilt ett arbete av Alexandre Dumas med titeln Le mois. Det bör kanske också noteras, att Eugéne Sue i sin år 1850 till svenska översatta roman »Folkets mysterier» börjar med en lång romantiserad skild- ring av februarirevolutionen.