— 170 tidsskifte, som följde på februarirevolutionen». Redan i december 1851 verkställde emellertid Napoleon sin statskupp, och det visade sig, att Blanches profetia ej slog in. Den bebådade fort- sättningen till Sonen av söder och nord utgavs aldrig, men i Illustrerad Tidning av år 1863 skildrade Blanche i en till större delen självbio- grafisk novell »Mon-Bijou eller fem dagar i Paris» den tragiska kampen mot det hotande kejsar- dömet. I Sonen av söder och nord har Blanche ej nekat sig några av de rafflande scener, som funnos hos hans franska föregångare. Utom från dem har han lånat ett och annat ur Almquists Gabriéle Mimanso, som ju också skildrar ett revolutionärt uppträde i Paris, ett upplopp mot Ludvig Filip, men som i motsats till Sonen av söder och nord andas en varm hänförelse för Louis Blanc. Paris har i Blanches roman blivit en för trollad stad, där man med förbundna ögon in- föres hos undersköna markisinnor med utsikt att efter en kärleksnatt i deras av orientalisk lyx strålande boudoar dränkas i Seinen. 1 Vi få vara 1 Ridderstad uppgiver i Regnbågen s. 293 f., att Blanche för att av egen erfarenhet kunna teckna de högre kretsarnas liv, särskilt legitimisternas, av den svenske ministern Löwenhjelm fått rådet att besöka en högaristokratisk mottagning. Då det