— 185 — sättningen av cykeln glider Blanche in i sina gamla romantag, de olika berättelserna kedja sig fast vid varandra, åtskilliga motiv få en fortsätt- ning, som ej ursprungligen tyckes ha varit till- ämnad, och klockaren, som till en början åtmin- stone haft någon del i händelserna, reduceras snart till en förtrogen, vilken blott då och då rådfrågas. Huvudhandling och personer äro de i Blanches romaner vanliga: den sköna grevedottern Marie- Louise blir trots sin faders motvilja gift med den ofrälse unge byggmästaren Konrad Peterson, vilken på grund av sina oerhörda kroppskrafter kallas »ung- resen på Berga». Han är den siste i raden av Blanches herkuliska romanhjältar. Att detta gifter- mål möjliggöres därigenom, att han till följd av vissa egendomliga förhållanden kommit att ärva en avliden procentares jätteförmögenhet, är ju ej heller något hos Blanche nytt motiv. Däremot har Blanche i viss mån slagit in på nya banor, då han låtit den sköna Marie- Louises fader, greven, tillhöra riddarhusoppositio- nen och teoretiskt vara ytterst liberal samt anhän- gare av ökad representation åt de ofrälse, ehuru han i praktiken behållit alla sina bördsfördomar. Då han, lockad av penningpåsarna, till sist går med på de ungas förening, försummar han ej att draga politisk nytta av sitt steg: »Man bör handla