— 197 — av dem introducera hjälten på ett lika konstlöst sätt. Huvudsaken är att figuren får framträda fullt levande, och att poängen kommer till sin rätt. Till och med sagans bekanta förkärlek för tretalet har anekdoten behållit. »Tre saker ha förstört min lycka», klagar den stackars kyrko- notarien Isak Domnerus, »och det är Ölost, en knähund och en raket.» Så följer den ypperliga berättelsen om hur han förspillt ett godt parti, då han efter att i fjorton dagar ha trakterats med ölost av sin blivande svärmor en dag sorg- sen skjutit ölostglaset åt sidan, hur han råkat dränka en grevinnas lilla knähund Netta, då han skulle lära den simma, och därigenom försinkat sin ämbetsmannakarriär, och till sist hur han, en gång utbjuden på sommarmiddag till presiden- ten i verket, råkat tända eld på en samling ra- keter, varav en gjort presidenten vindögd för flera månader och tvungit Isak Domnerus att lägga in om avsked, vilket genast bifölls, »det enda bifall han under hela sin tjänstetid lyckats vinna». För berättelser av denna folkliga art lämpa sig de enkla motiven bäst. »Tvenne grovsmeder» handlar ju blott om en sammandrabbning på hovslagarnas kvartalssammankomst mellan två