— 198 — grovlemmade smedsmästare, men skildrar detta slagsmål med en pojkaktig förtjusning och en elementär kraft, som erinrar om Björnson; Blanche har här som sagesman kunnat åberopa ett ögon- vittne, sin styvfader, som för honom skildrat hur vid detta nappatag »väggarna skälvde, golvet suckade och stycken av takgips föllo ned i den halvfyllda bålen». »Med eller utan slagsmål, allt efter som ni behagar, men hälst med», är ju också Kalle Ut- ters devis. Med sin osvikliga självkänsla, sin onyttiga lärdom i hebreiska, sitt orubbliga över- sitteri över alla brackor och sin jovialiska strids- lystnad har han blivit en sorts nationaltyp, en odödlig inkarnation av den akademiske överlig- garen. I Uppsala har han tillbragt sin tid med att piska upp gesäller och fågelbönder, sjunga andra bas i studentsången och traktera de största grytlocken i turkiska musiken; och det förefaller detta jättestarka naturbarn självfallet, att de muntrationer, som uppskattats av hans student- kamrater eller hemma hos hans far tunnbinda- ren, också skola vinna anklang ute på adelsgod- set, där han blivit informator. Till sist får han sin rätta plats, då han av en bruksförvaltare i Småland anställes som »gåpåare» för att hålla det styvsinta bruksfolket i tygeln. Tyvärr loc-