— 202 — man med hans monark, och kunde ge ett varmt ut- tryck åt sin medkänsla med hans hastiga fall till fullkomlig maktlöshet genom tronförändringen. Det finnes i denna lilla skiss ett drag av äkta tragik utan några sentimentala tillsatser, och ingen kan glömma Blanches skildring av Magnus Brahes entré i audienssalen med blygrått ansikte, glans- lösa ögon och en bönfallande pipig röst, som stän- digt avbrytes av en ihålig torrhosta. »Det var som hade döden själv uppträdt bland oss i gene- ralsuniform och med bröstet täckt av kraschaner.» Men naturligtvis höra Blanches hjältar i re- gel hemma i andra sällskap, och om de någon gång förirra sig i den högre societeten, är det vanligen av misstag, såsom då Victor Ekström tror sig vara hos tvålhandlare Simling på bal, men i själva verket kommit fel och befinner sig hos ingen mindre än själve generaltulldirektören. Blanches egentliga värld i Bilder ur verklig- heten förblir småborgerskapets. Man ser det redan på hans val av berättare. Det är förklarligt, att Figge Höglund blivit den förste i raden. Hyr- kuskarna voro ju hovslagarnas bästa kunder, och mer än en gång har Blanche som liten säkert lyssnat till de anekdoter, varmed kuskar och ge- säller uppbyggde varandra i Sporrongska gården, medan hästarna skoddes. Helt säkert har han