— 217 — de därigenom tvinga de skallrande tänderna till lydnad, och begagna alltid stora och täta gester både med armar och fötter, förmodligen för att hålla sig varma — ty att finna snö i en blomstrande lustpark eller regndroppar i en lysande furstlig salong hörer till dessa truppers vardagshistoria.» Man erinrar sig, att det är i en lada med otätat tak man i Ett resande teater- sällskap spelar. I En skådespelares äventyr får Victor Ekström i Askersund spela vålnadens roll i Hamlet i ett uthus med jordgolv och blir alldeles dyblöt i den grop, i vilken han skall försvinna. 1 Sedermera ha vi ju skildringar av landsorts- teatern både i Ett resande teatersällskap och i Berättelser efter klockaren i Danderyd. Båda ge 1 I Sara Widebeck finnes också en beskrivning av en före- ställning av Hamlet i landsorten med ett komiskt efterspel. En aktris, som fått tillstånd till recett påföljande föreställning, tillkännager detta på erbarmlig vers för publiken, men avbrytes av ett fruktansvärdt larm bakom ridån, som snart ger vika: »Där hade nu åskådaren tillfälle att se, hur prins Hamlet kastade sin faders vålnad över rampen ner i orkestern, dit han genast följdes av konungen själv med blodiga märken efter drottningens och Ofelias förenade naglar» o. s. v. Det hela slutar med att Ofelia, »vars spelta vansinnighet tycktes hava övergått i den renaste natur», tilldelar den kommande recett- tagerskan ett slag över ansiktet med sin halmkrans. Hon har nämligen ett äldre löfte av direktören om recett. Denna be- rättelse erinrar rätt mycket om scenerna vid landsortsteatern i En skådespelares äventyr.