— 220 — ortsstäderna: »Herrn, som är den klenaste bland mina sujetter, mår som en prins i en bagarbod, medan till och med de bästa av herrns kamrater må som råttan i en sakristia. Herrn, som är själv- skriven till alla komparsroller, äter dagligen hjärpe och dricker vin, under det att Hamlet och Gustav Vasa svälta. Den stackars Gustav Vasa, blev han inte i går utkörd från stadskällaren, för det han inte kunde betala en lumpen sup med sin torra smörgåshalva, som han rekvirerat! Och, tilläde han något saktare, jag bedyrar, att det inte är för fett för Kristian tyrann heller.» Den sistnämnda rollen hade Berggren själv spelat vid den celebra föreställning av Kellgrens Gustav Vasa, där tronen ramlat baklänges, men Berg- gren räddat sin ära genom en improviserad vers- replik, i vilken han dömde sin hovtapetserare att mista huvudet på Stortorget. Ekström, som kort förut råkat vränga bak och fram på sin första replik, uppträdde i Gustav Vasa »såsom välbe- ställt riksdrots, grant utstyrd, men fullkomligt stum, vilket ansågs rådligast för mig och var det så kanske även för den, som innehade ämbetet i kung Kristians tid». Det är en gammal kännare av livet bakom ridån, som skrivit dessa strålande humoristiska bilder från landsortsscenen, och man förstår, att