248 — Dennes envälde kunde ju tyckas ha vissa lik- heter med det tsaristiska förtryck, vilket Bakunin bekämpade. Men för Blanche tedde det sig ej så. I en artikel till förmån för en Karl XII:s-stod erkände han visserligen, att Karl XII var despot, men det hörde till tiden. Den världsidé han kämpade för var barbariets utestängande från Europa. Och han strävade också för det mål, som enligt Blanches mening var samtidens vik- tigaste, »upprättandet av det olyckliga Polen så- som det enda säkra värnet mot Österns vilda horder». Det ligger ingen sofistik i denna Blanches uppfattning. Ryssland var för honom ärkefien- den; han hade upplevat den våldsamma skräcken för ett anfall därifrån, som var så spridd vid slutet av 1830-talet. Så fort Rysslands intressen komma med i spelet, blir för Blanche allt annat sekundärt. Ehuru principiellt skandinav kom han därför att ställa sig emot Sveriges interven- tion i det dansk-tyska kriget. Han är ej långt från att anse det som en fördel om Danmark bleve tyskt; vi finge då två mäktiga grannar i stället för en vid Östersjön och kunde vid even- tuellt angrepp från Ryssland erhålla hjälp från Tyskland. Det är karakteristiskt, att den stånd- punkt i den dansk-tyska frågan, som annars in-