250 — och antagligen ofta författare till de vältaliga adresser, varmed Garibaldi firades från svenskt håll vid olika tillfällen. För hans räkning in- samlades »kanoner och klingor av vårt goda svenska järn». Lyckligtvis förfogade denne re- publikanske idol över en lika klangfull vokabu- lär. Då de av Blanche ledda Poltavafesterna pågingo, kom en adress från Garibaldi, som för- kunnade, att han, om Sveriges frihet och obe- roende komme i fara, skulle bönfalla kung Karl »om äran att få draga mitt svärd i de tappra svenska krigarnas led, vilkas namn äro oskilj- aktiga från minnet av Karl XII:s lysande segrar». Sitt mest oförgätliga tal höll också Blanche vid det möte på börssalen, som anordnats med anledning av Garibaldis fängslande vid Aspro- monte. Blanche förklarade honom stå »högre än Aspromontes höjder, högre än jorden, han står nära Gud». Och vid tanken på att en tid skulle komma, då denne oförliknelige hjälte ej längre skulle finnas till, avbröt sig Blanche plöts- ligt med darrande röst och strömmande tårar: »Jag förmår ej säga mera. Ämnet överväldigar mig.» Med sitt brinnande intresse för samtida utrikes- händelser kände sig Blanche dock aldrig frestad att ingripa som amatördiplomat, såsom hans kollega