252 — för all korridorpolitik. För eftervärlden förefal- ler hans program också här rätt vidtfamnande; han var en av de ivrigaste anhängarna av den allmänna nationalbeväpningen och skarpskytte- rörelsen, men agiterade samtidigt för långtgående sociala projekt. Ibland kunde hans artiklar väcka uppseende genom sin demagogiska ton, såsom den år 1865 i Aftonbladet publicerade »Samhället sjukt». Han betvivlade där polisens och domsto- larnas opartiskhet och ansåg, att man lade fing- rarna emellan, då det gällde de högre klasserna, men lät lagens arm obarmhärtigt drabba arbetare och småfolk. »Har lagen endast känsla för sådana tårar, som upptorkas med spetsnäsduken?» frågar han. Men i grunden saknade hans angrepp hätsk- het, och man översåg därför också på motståndare- håll med det ibland något sammanhangslösa i hans orationer. Såsom exempel på vad han i den vägen kunde prestera kan man relatera hans uppträ- dande den 7 december 1865, då det nya repre- sentationsförslaget antogs på Riddarhuset. Blanche mottog underrättelsen på borgarståndets klubb och exekverade genast där ett ståtligt tal för bor- garståndet. Därifrån ilade han till La Croix, där han höll ett skåltal för det nya Sverige, som bli- vit födt, varpå han begav sig till Operakällaren