104 — ling af honom öfwer Swenska industriens utbild- ning alltifrån Gustaf I:s tid är det nyaste be- viset härpå. 1 I oriktigheter, äfwen de löjligaste, täflar denna afhandling, (hvarmed han för att för- tjena några hundrade Riksd:r af Litt. Föreningens allmosefond sysselsatt sig under den tid, som han alltför väl behöft använda på studier till den sökta Professionen,) med de mest befängda af Sal. Hammarsköld. Och nu blir dock denne, utan twifwel den sämste ibland Sökande Professor i en så vigtig sak, som Grekiskan, samt kommer att intaga den Lärostol, hwarifrån en Floderus, en Dahl, och äfwen Jos. Höijer visat sig wara Mästare i yrket. Hwarföre? Emedan han är, hwad numera visar sig vara högst recommendabelt, Phosphorist, samt har den lyckan att vara vän med StatsSecreteraren Hartmansdorff. — Kron- Prinsen, som gifwit sitt förord för Lindgren, är genom denna nomination af Palmblad swårt com- prometterad, och, ehvad man må döma om den sistnämndes duglighet, måste man beklaga, att han och StatsSecreteraren Hartmansdorff mäktat be- segra Sveriges Thronföljare. Någon söker för- 1 Historisk blick öfver den svenska näringsflitens ut- veckling i Skandia. B. 4. H. 2 och B. 5. H. 1, 2 (1835). I ett flertal brev till C. T. Järta uttalar sig Järta med syn- nerlig skärpa om Palmblads avhandling.