163 — att föreningen kunde uplösas och att Konungen ville öfwerlämna dem åt Gud wet hvilka nya öden. — Danmark hata de mera än Swerige och skulle ej vilja å nyo underkasta sig det. Såsom sjelfständiga kunde de ej länge existera, utan att slita sönder sig; och Allmogen i Norrige är inga- lunda benägen att låta sig styras af sina inhemska förtryckare köpmän, Embetsmän och Prester. Med någon annan Stat t. e. England skulle ej de öf- riga Stora makterna i Europa tillåta Norriges förening. — Hwad återstode då för de stolta bröderna? Att falla på knä och bedja att få förblifwa under Sweriges konung på nya vilkor. Men, som sagdt, jag will ej gifwa ett råd i denna mening, ty jag är wiss att vid verkställigheten saken blefwe förfuskad. Det fordras en Gustaf 1 för att eftergöra hans steg i Westerås. —Emed- lertid har jag trott det kunna gagna att låta weta att en och annan Swensk tänker som jag härom. Konungen kan begagna det, för att re- levera sin moderation och visa att han har en opinion, mot sjelfwa föreningens vidare bestånd, att i Swerige bekämpa. Det har fägnat mig att det Urtima Stor- Thingets sammankomst är utsatt först till den 15 Oct. Derförinnan kan möjligen mycken ifwer hinna swalna. — Men i öfrigt har hela denna