Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre in i landet han kommer. Och snart lia vi regntiden,
då jättelika strömmar och sumpiga stepper skola hindra
fiendens frammarsch. Från Modderriver till Blomfontein är en
lång sträcka med goda ställningar. Där skall engelsmannen
få se på underliga ting* Skulle det mot förmodan lyckas
honom att nå fram till hufvudstaden, då spränga vi
järnvä-garne. Yi skola ej inlåta oss på några stora slag, utan tvärtom
föra ett guerilla-krig, och det skall tvinga den engelske
öfver-befälhafvaren att plocka sönder sin stora armé i smådelar.
Dessa skola vi locka ut på ofruktbara stepper och sedan skjuta
bort dem man för man. Du skall få se, att det skall taga
•knäcken på engelsmännen, hur öfverlägsna de än äro nu.
— Planen är god och har mycket, som talar för sig.
Men just detta slags krigsföring skall bringa stora
svårigheter för landet och kanske draga ut på kriget i flera år.
— Och hör nu på, »Tan Oosthuizen, fortsatte Vanheerden,
utan att akta på invändningen, skall du få höra, hvad min
bön till dig innehåller: Så länge jag är i fält, tag dig an
min hustru och min son och sköt om farmen så godt du kan.
Men skulle du vilja draga hädan en dag, innan jag kommer
tillbaka, så gör det icke förr, än du sörjt för de mina. Yill
du lofva mig det?
Jan Oosthuizen svarade med att lägga sin hand i
Van-heerdens och trofast se honom i ögonen. Ej ett ord växlades,
men de förstodo hvarandra.
Då trädde Hendrik och strax därefter Piet ut ur huset.
Den senare gissade genast faderns afsikt och bestormade
honom med böner att få följa med, men Vanheerden afvärjde
detta bestämdt.
— Nej, pojke, sade han, äfven denna gång måste jag
afslå din bön. Först och främst är du allt för ung för
strapatserna i ett krig, hur duktig du än var utanför Ladysmith.
Och sedan, hvem vet hurudant förlopp kriget får — vi få ej
lämna mor och farmen alldeles utan skydd. Och för detta
har du att sörja.
— Ja, men far, baas Oosthuizen är ju härför den sakens
skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
