Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 186 —
sysselsätta sig med barnet, drifna af denna obestämda fruktan
att väcka enstöringens vrede, hvilken alla delade, mon
hvarför ingen skulle hafva kunnat uppgifva något skäl.
Under denna tid använde fyrvaktaren alla sina lediga
timmar att ordna den lilla trädgårdstäppa, som redan den
första dagen ådragit sig den nykomnes uppmärksamhet. Den
lilla flickan hade med barnets intresse för hvarje arbete
plägat åse hans sysselsättning, och gång efter annan fann
han henne ensam därinne, fundersamt betraktande denna
uppluckrade jord, hvilken dolde frön till sommarens blommor.
Då hände en dag, att flickan om af nyfikenhet eller
oförstånd lade sig ned på marken och med händerna gräfde
igenom en liten rabatt för att få se dessa frön, hvilka med
så stor omsorg blifvit dolda i jorden. Hon var så sysselsatt
med detta, att hon icke såg upp, förrän hon plötsligt kände
sig gripen af en omild hand, som lyfte henne från marken
och en röst ljöd i hennes öra med hot och förbud om att
någonsin sätta sin fot på den inhägnade platsen. Gråtande
sprang Hickan därifrån, och fyrvaktaren glömde i ögonblicket
allt för intresset att rädda sina blommor från förstörelse.
Men på trappan till sin bostad stod Berglund och
åskådade detta uppträde. Han blandade sig icke i leken, endast
tog flickan i armen, när hon gråtande kom emot honom,
och med en knuff flyttade han henne innanför dörren. Men
ban stod kvar och betraktade den andres arbete, medan stora
svettdroppar runnö från pannan ned i hans tofviga skägg.
Som en blixt hade detta lilla uppträde slagit ned i hans
själ, och allt hans ensamma grubbels vanmäktiga raseri fick
i detta ögonblick som ett mål, mot hvilket det kunde samla,
sig. Det var honom, den underordnade, clen tillbakasatte,
som kastats bort ur världen tor att. dö på denna öde ö ute
i hafvet, det var honom, endast och allenast honom, som
man kunde behandla på detta sätt, Det var icke därför att
en Hicka hade gjort ohägn i ett trädgårdsland, som
fyrvaktaren hade behandlat henne, så som han gjort. Det var,
emedan det var hans, Berglunds, flicka. Det var honom,
förolämpningen träffade, och det syntes honom, som om denna
sak endast var fortsättningen och rågan på en förföljelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
